Vila i frid
* 1998-06-09
+ 2011-06-07
Jag vet inte om jag orkar förklara, men jag gör ett försök innan jag bryter ihop igen :'(
Jippan svarade ju bra på kortisonet han fick, men det varade inte länge innan han blev kraftigt försämrad igen med en massa ödem i bringan och under buken. Tog ut distriktsveterinären som ställde diagnosen Morbus Maculosus (purpura hemorrhagica, Anasarka). Han sa att han kunde bli helt återställd med rent penicillin. Så jag sprutade honom i halsmuskeln varje dag i en vecka utan resultat, han blev bara sämre och sämre och hans andning blev så dålig att det väsnades när han andades.
Hans vätskeödem fortsatte att öka och jag bara väntade på att medicinen skulle verka, men det gjorde den aldrig. Bestämde mig för att ta honom till en annan klinik, men när vi kom fram var Jippan så dålig att han fick syrebrist och höll på att ramla ihop. Han åkte in på ultraljud där det konstaterades att hans lungor var fyllda med vatten. Han hade ingen infektion/inflammation eller blödning i kroppen och veterinären hade starka misstankar om lymfom som spridit sig i lymfbanorna. Det fanns inget att göra! Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv när jag fick gå in till min allra bästa vän och ta farväl, så som jag kämpat för att få honom frisk! Men han gav upp, jag fick knappt någon kontakt med honom på kliniken, han var så dålig. Jag fick lämna honom där och ta farväl. Fy fan, jag tappade andan och höll på att svimma :'(
Han skulle fylla 13 år två dagar efter att han fått vandra vidare, han lämnade mig på tok för tidigt! Det känns som om jag ska dö, han var mitt allt! Och nu är han borta för alltid! :'( Har gjort en minnesplats för honom i hagen, under en björk, bakom en enbuske där han jämt stod för att vila. Har lagt massa blommor, rosor, stenhjärtan och tänt ljus.
Har fått sjuksriva mig från jobbet då jag varken kan äta, dricka eller sova. Jag är rädd för att somna för jag bara drömmer drömmar om min älskade Jippan. Att han är frisk, att han lever, att jag räddar honom från den där hemska dagen osv.. Sen har jag världens ångest över att jag lät det gå så långt, att jag inte gav upp tidigare, men jag hade bestämt mig för att kämpa så länge han kämpade, men nu gav han upp och jag var tvungen att låta honom gå. Han har lämnat ett enormt tomrum efter sig och jag klarar inte ens av att gå in i stallet. Hans box är så stor och tom, han fattas hela tiden.
Vet inte hur jag ska överleva detta, det var min värsta mardröm och den har inträffat! Vi fick iaf ett otroligt starkt band till varandra den sista tiden då jag satt ute med honom kväll som natt både inne i boxen och ute i hagen, jag fanns vid hans sida hela tiden och jag lämnade honom aldrig! Jag tror det var det som fick han att kämpa in i det sista, han fick så otroligt mycket kärlek från mig som han bara kunde.
Vill bara säga till er andra; att ta hand om era hästar, uppskatta att de finns, låt dem göra fel, låt dem få busa av sig. Man inser inte vad man har förren man förlorat det. Jag fick lära mig att uppskatta på sista tiden. Att bara se sin häst äta, dricka, kissa och bajsa var enligt mig guld värt. Tänk på det, man ska aldrig ta livet för givet!
Vila i frid min älskade Jippan! Du kommer alltid att finnas med mig, vart du än är och vad du än gör så hoppas jag att du mår bra och inte längre lider. Jag hoppas vi en dag ses igen! :love:
Vila i frid <3 Din smärta är min smärta :´( Jag vet hur det känns att få lämna sin bästaste vän på jorden :( Men han kommer för alltid finnas med dig det gör min underbara häst <3
Åh.. Stora tårar rullar nerför mina kinder nu. Stackars, stackars er! Jag har själv stått där mången gång och sagt farväl, förlåt och allt som man vill säga. Man känner sig som en skit, samtidigt som man vet att man gör det rätta. Än idag, många år efter avskeden, så svider det i hjärtat och i ögonen när jag tänker tillbaka på de stunder när jag fick säga adjö.
Men, när jag tänker på alla de fina stunder vi hade, så är jag glad och tacksam att jag fick dela dem med dessa individer. De var alla mina allt, och jag kommer aldrig att glömma dem. Så länge jag lever så finns de bevarade. I mitt hjärta, i mina tankar och i mina drömmar. Jag skulle inte byta bort de stunderna mot ngt, även om det slutade sorgligt. Och jag hoppas att de betar det finaste gräset i trapalanda, precis som jag vet att din Jippan får äran att göra.
Stor tröstkram till dig Jennie, som går kvar.
Till Jippan - Vila i frid.
Älskade lilla vän.. klandra inte dig själv, du har gjort allt du kan för denna kille och det vet han. Han älskar dig tillbaka lika mycket som du älskar honom! Att ta farväl av honom var det bästa du kunde göra i denna situation ni hamnade i.
Du är stark Jennie, du kommer igen. Ta hand om dig!! <3<3<3<3<3<3
Massor av styrkekramar! Vet tyvärr precis hur det är just nu:( Se om du kan få tag på sömntabletter för drömlösa nätter ett tag, jag fick äta det för att kunna somna när Majsan dog och ångestdämpande på dagen och det var faktiskt ganska skönt att vara "väck" ett par dagar...
Nu betar Jippan bredvid Majsan där i trappalanda<3
Miljarde tröstkramar till dig!!!<33
Tänker på dig<33
Miljarde tröstkramar till dig!!!<33
Tänker på dig<33
Tårarna rinner, finner inga ord, för jag vet att orden inte kan ta bort smärtan, har själv mist min bästa vän några ggr, men dom levet kvar med minnena.
Du gjorde allt du kunde, Du är stark, Du klarar det.
Många tröst&styrkekramar.
beklagar :( himla hemskt att behöva ta farväl av en hjärtevän och själsfrände..
Kram!!!
Beklagar verkligen din sorg. Vi som har följt er vet verkligen hur du kämpat för Jippan. Vi är många som tänkte på dig! <3
Älskade du!
Det finns inga ord som kommer hjälpa dig i din sorg, men jag sänder dig massor med tröstkramar och tankar i hopp om att du ska orka ta dig igenom den tragiska tid som du har framför dig.
Kämpa vidare, som du säkert själv känner så är det precis så som Jippan hade önskat att du gjort.
STOR Kram ♥
Styrke kramar till dej!
Styrkekramar till dig, hoppas han har det bra nu..
Hoppas du mår bättre snart
usch, jag gråter själv, kan inte ens föreställa mig hur du har det nu....
jag lider med dig, och hoppas du orkar komma igen. Jippan har det bra nu ialla fall, du gjorde helt rätt som lät honom gå.
styrkekramar
Jag började gråta så fort jag såg rubriken på inlägget :( Du är riktigt stark som lät Jippan gå vidare. Jag sörjer med dig och hoppas att du mår så bra som möjligt! Ta hand om dig <3 Många styrkekramar <3
Jag beklagar sorgen. Tårarna rinner på mig och jag kan inte ens föreställa mig hur det känns. Jag hoppas att du en dag ska inse vad mycket du gjorde för Jippan och att ditt beslut var rätt, klandra inte dig själv.
Massa styrkekramar!
Jag beklagar verkligen, tårarna bränner bakom ögonen på oss alla som följt din blogg och sett er kämpa. Det är så himla orättvist. Miljoner triljoner tröstkramar! <3
http://idahjelm.blogspot.com/2011/06/jag-tanker-pa-er.html
<3<3<3<3<3<3
Kan verkligen inte föreställa mig den dagen då jag måste ta bort min kära vän, kan verkligen inte föreställa mig det du har gått igenom. Men tårarna rinner i alla fall.
Så som många andra har skrivit klandra dig själv inte, jag tror vi alla skulle kämpa som dig!
Jag lider med dig! Jippan var en fantastisk kille och det är så fruktansvärt sorgligt att det slutade som det gjorde.
Jag vet av egen erfarenhet att det sorgen kommer lätta framöver och att du kommer kunna tänka på honom med glädje och tacksamhet över den tid ni fick tillsammans även fast den blev allt för kort. Det går inte en dag utan att jag tänker på min vackra Bus, jag saknar honom oerhört mycket men jag vet att han har det bättre där han är nu och jag är så tacksam över den tiden jag fick ha honom i mitt liv.
Massor med styrkekramar!
neej ! guud:'''''''''''(
<3
Vila i frid killen!
Du har gjort allt! Lider med dig.
nej gud, lider med dig :'(
Du gjorde helt rätt i att kämpa för att få honom frisk så länge som han orkade kämpa, du kunde inte ha varit mer omtänksam.
Lider med dig, massor av kramar <3
Vila i frid Jippan
Åh din stackare.. :( Jag tog bort min ena häst för typ 10 dagar sedan.. :( Har nu bara en häst kvar..
Å nej :´( Stora tårar rinner. Kan inte ens ana smärtan.
Tänker på dig! <3 Du gjorde allt i din makt. Han har haft ett bra liv med dig och nu slipper han lida. Men det är hemskt!
Många kramar från mig och Perssan <3
Fy & usch för att de slutade så här. Lider med dig & fäller tårarna. Har varit med om det här för många gånger. Om du någon gång skulle känna för att skaffa dig en ny häst, så hör av dig till mig.
Sköt om dig <3
jag beklagar sorgen & jag lider med dig!
hoppas det kommer kännas bättre snart!
föresten, den veterinären du va hos först, ljög h*n för dig eller var de bara att dom inte visste egentligen va felet var, eftersom att den kliniken du åkte till sen visste/trodde va de va?
jag bara undrar, de verkar ju lite konstigt att den första inte ghade hittat felet (vad jag förstår i texten) ? :(
hoppas allt snart blir bättre, kramar sophie. ♥
Åh! Massor med styrkekramar till dig!
åhh din stackare gråter av din text. Jag blir så himla berörd har 2 varmblod själv en på 24 år och en på 5 år. vill inte ens tänka på den dagen då det kommer:( massa kramar
Åh :(
styrke kram till dig!
Tårarna bara riner ! rip
Tårarna bara rann ner för mina kinder när jag läste det här, tycker så himla synd om er båda! :'(<3<3<3 Det är inte rättvist!! :(
Vila i frid Jippan! <'3
Vila i frid, jag kan inte ens tänka på hur du känner nu <3
Fy vad hemskt!
Som hästtjej så sörjer jag med dig.. Inte kul att förlora sin bästa vän.
Nu springer Jippan på gröna ängar!
Usch :( varit med om samma sak för 2 månader sedan, sjukt jobbigt men känns mycket bättre att få veta att den man älskar och lägger så mycket tid på har det bättre nu och slipper ha ont. RIP
