Förra helgen fick Jippan feber :( På måndagen var han feberfri och ganska så pigg. Han har inte direkt svarat något vidare på antibiotikan han fått hittills men han är ganska så pigg ändå...

Han har fortfarande kvar den hårda och otäcka knölen på bogen, som han dessutom har fruktansvärt ont i. Han står och lyfter upp höger framben och skrapar med det hela tiden. Han har jättesvårt att lägga tyngd på det. Han rör sig ogärna och när han väl gör det kan han ställa sig och tok skaka i hela kroppen. Han har nerv-/muskelryckningar från bogen ända upp till halsen på höger sida och jag tror att både ryckningarna och skakandet är för att han har ont, riktigt ont! :( Han får ändå smärtstillande och antiinflammatoriskt samt antibiotika, men ingenting verkar hjälpa.

Provsvaren från biopsin hade inte kommit idag. Ska ringa imorgon bitti igen och försöka få dem att få tag på proverna så snabbt som möjligt då han lider något fruktansvärt av den där knölen. Troligtvis är den en inflammerad lymfknuta, men den måste ju bort. Såhär kan han ju inte ha det.

Vätskeödemen går ner mer och mer för varje dag. Men han andas fortfarande ganska tungt, är iofs enbart när han andas ut han tar i ganska mycket och det liskom fräser och bubblar ur näsan på honom. Det rinner även en hel del klar vätska ur hans näsborrar.

Nu har han dessutom börjat dricka dålig igen. Han drack inte under hela gårdagen samt natten och morgonen idag. Jag lyckades få i han 5 liter melassvatten under dagen och någon liter nu på kvällen. Släppte honom även på bete efter att det regnat så han får i sig vätska därigenom. Är livrädd att hans mage ballat ur av medicinerna nu igen. Allt känns bara som en enda stor ond cirkel och jag har en dålig känsla i magen :(

Jag vill inte se han ha så ont, jag mår verkligen skitdåligt av att se honom lida. Samtidigt är han väldigt vaken och pigg för övrigt, men hans kropp är ju helt kass just nu och jag tycker så synd om honom. Vill ge han alla chanser i världen till att bli bra, men det får inte bli på hans lidande. Får se hur allt ter sig nu under den sista veckan som kommer, börjar inte medicinerna verka eller om han inte får något för sin enorma smärta han har nu så finns det nog inte så mycket att göra. Jag klarar inte av det längre.. Jag drömmer mardrömmar varje natt, har gråtit varenda dag i 2 månaders tid (och då menar jag att jag gråtit så mycket att jag fått sår under ögonen). Den sista veckan har jag spenderat 10 timmar om dagen med Jippan, och fråga mig inte vad jag gjort för jag har bara suttit vid hans sida varenda minut för att se alla hans små signaler till att må bra. Jag vill så gärna att han ska bli frisk, men hoppet försvinner mer och mer...